3 februari, 2017
Årets riksmöte öppnades på torsdagen i Finlandiahuset. Den gångna höstens politiska debattklimat berördes i både presidentens och talmannens tal. Det var säkert nödvändigt med anledning av den hetsjakt som bl.a. statsministern utsatts för angående Terrafame beslutet. Speciellt på de sociala medierna har debatten spårat ur. Presidenten noterade också fenomenet i sitt tal. Niinistö sa bl.a. att de sociala medierna, såväl som massmedierna – vi alla – lever i stunden, som redan i nästa stund förvandlas av följande nyhet.
När jag själv strax före julen följde med nyhetsflödet, vissa dagar timme för timme, noterade jag hur en felaktig nyhet, som publicerats på morgonen, sedan korrigerades under dagens lopp. Ändå blev morgonens felaktiga nyhetsrapportering till den sanning som merparten av medierna och folket tog till sig. Jag är förvånad och besviken över att också medierna medverkar till näthat genom att fortfarande tillåta anonyma kommentarer som inte är av denna världen.
Som företrädare för oppositionen har vi rätt och skyldighet att utmana regeringen och ministrarna när vi har annan åsikt. Och visst har medierna en viktig roll att granska makthavarnas förehavanden. Samtidigt har vi som oppositionspolitiker, i likhet med median, ett stort ansvar i vilken riktning folkopinionen utvecklas. Bygger vi eller river vi ner.
President Niinistö gav ett gott råd. För oss som företräder folket är det viktigt att hålla huvudet kallt, att ibland sansa oss en stund och beakta helheten. Vi måste visa att vi uppskattar vårt arbete, men att vi också uppskattar det arbete som görs av dem som tänker på ett annat sätt än vi själva. Detta ger finländarna en signal om stabilitet.
Under mina första år i politiken gjorde även jag fula övertramp. Så sent som för tio år sedan fick jag en ordentlig bakläxa. Jag gav mig in i en debatt som gällde dåvarande statsminister Vanhanen. Han beskylldes för mottagande av muta i samband med sitt egnahemsbygge. Min numera hädangångne far hade läst mitt debattinlägg. Tidigt på morgonen ringde han och frågade; hördu pojke, vad håller du på med? För det första, sade han, ska du aldrig angripa någon personligen. För det andra ska du ta reda på fakta förrän du skriver. Det var en nödvändig bakläxa för mig. Senare visade det sig att det inte fanns bevis för misstankarna mot Vanhanen. Efter denna händelse har jag försökt stava på den hemläxa som jag fick av min då nästan 90 årige far.
Talman Lohelas ord till oss på riksmötet är värda att begrunda. Hon uppmanade oss att vara uppmärksamma och artiga mot alla människor – gamla och unga, fattiga och rika. Den rätta älskvärdheten kommer av ett gott hjärta, som glömmer sig självt och endast tänker på att göra livet lätt för andra. Och för ett sådant hjärta finns ingen skillnad mellan människor. Detta lämpar sig väl som rättesnöre för varje finländare.

Peter Östman